Jultomten hade träffat på Herr och Fru Pepparkaka ute på promenad. De försökte få honom att inse att det var onödigt att oroa sig i onödan. Det gjorde en bara stressad, ledsen och självklart allmänt oroad och deppig. De stod och pratade ett tag och Jultomten kunde inte annat än att beundra hur positiva och glada pepparkakorna var. Speciellt så här i stressiga juletider. Det behövdes verkligen sådana invånare i Julemanden, som höll resten av invånarna lite lugnare och gladare.

När de stått och pratat ett tag kom det plötsligt fram att Herr och Fru Pepparkaka hade träffat Tomtenissan tidigare på dagen. Det var länge sen som Jultomten träffade Tomtenissan. Han brukade träffa henne väldigt ofta, men nu när julstressen hade dragit igång hade det inte blivit av att de stött på varandra så ofta. Fru Pepparkaka berättade att Tomtenissan faktiskt hade pratat om Rudolf. Hon hade för sig att Tomtenissan hade sagt att hon hade sett Rudolf, men hon var inte säker.

Fru Pepparkaka kom heller inte ihåg vart Tomtenissan hade sagt att hon hade sett honom, eller vart Tomtenissan var just nu. Fru Pepparkaka var en väldigt rar liten dam, men hennes minne var inte alltid det bästa. Ungefär som en guldfisk, tre sekunder, eller som en fiskmås, inget alls.

Nu blev Jultomten på lite bättre humör, trots att han inte vågade hoppas på för mycket. Folk hade sagt att de sett Rudolf tidigare, men då hade det bara visat sig att det var en julgranskula eller Lucias röda band. Sedan hade nya problem uppstått istället, som lille Willes försvunna paket och Lucias borttappade Luciatåg. Men Jultomten vågade inte chansa på att även det här tipset var ett fiasko, så han gav sig ut på jakt efter Tomtenissan istället. Hon var i alla fall inte borta, Jultomten visste bara inte vart i Julemanden hon var just nu.

Hade Tomtenissan verkligen sett Rudolf? Och vart var han isåfall?

Fortsättningen kommer imorgon...

Ja, Snögubben var en väldigt förvirrad varelse. Han tappade ofta bort saker, som sin morotsnäsa till exempel och tydligen även sina kolbitar till munnen. Han har även en röd och en blå knapp på magen, de var en gång i tiden i samma färg, gröna. Men de hade han tappat bort och ersatt för länge sen, tappat bort ersättarna och ersatt de med. Som ni märker kunde han vara väldigt invecklad! Han glömde även bort saker väldigt ofta, som möten han skulle på och annan information.

Lussebullens russin hde kommit till rätta, vilket var bra, men Snögubben hade fortfarande två kolbitar till munnen som fattades. Det visade sig senare på kvällen att de låg i hans säng. De hade tydligen ramlat av när han hade somnat och sedan hade han helt enkelt inte märkt det på morgonen, förrän han hittade Lussebullens russin och antog att det var hans kolbitar.

Men Snögubben hade en hemlighet som han behöll för sig själv. Han ville inte dela med sig av den till någon i staden, inte ens hans närmaste vänner. Han tyckte att det var lite pinsamt. Snögubben var nämligen otroligt rädd, för att smälta bort. Trots att han bodde i en stad där det var vinter året om var han rädd att solens strålar en dag skulle kika fram lite för mycket och smälta honom.

Snögubben visste att det inte skulle bli för varmt i staden, han visste att han inte skulle smälta. Men det var ändå någonting innerst inne som fortfarande gjorde honom rädd. Han tänkte att det kunde vara bra att prata med någon om det, Tomtemor kanske, för att försöka bli av med sin rädsla och noja. Men han skämdes helt enkelt för mycket! När Snögubben gick runt på stan i sina egna tankar så stötte han helt plötsligt på Julbocken. Han såg livrädd ut!

Varför var Julbocken livrädd? Vet han kanske vart Rudolf är eller är han rädd på grund av att han är borta?

Fortsättningen kommer imorgon...

                                         

Det hade hänt mycket under den senaste tiden i Julemanden, det rådde det ingen tvekan om! Rudolf var fortfarande inte upphittad, paket hade försvunnits och hittats igen, Tomtenissen hade varit hungrig och fått risgrynsgröt, Nöffi hade varit livrädd för Tomtenissen men sedan blivit bästa vänner och nästan hela Luciatåget hade försvunnit och kommit tillbaka.

Jultomten visste att det brukade vara hektiskt och stressigt innan jul, men nu hade det hänt massvis med saker som inte riktigt brukade hända innan julafton. Det var inte konstigt att de flesta i staden kände sig lite trötta. Därför kände de alla att det var dags för en slappardag! En sådan där dag då man verkligen inte gör någonting förutom att sitta inne, umgås och prata med varandra. Kanske titta på en film eller två med en stor skål popcorn i knät.

                            

Jultomten och Tomtemor hade det största huset i staden så därför föll det sig naturligt att de bjöd in sina närmaste vänner för en slappardag. Tomtenissen och Tomtenissan var där, grisen Nöffi kom också och självklart hela Luciatåget från igår.

                             


De kokade lite glögg för att få in den rätta julkänslan, poppade massvis med popcorn och slog sig ner i den stora soffan för att titta på Jultomten 1-3, de klassiska filmerna i staden!

Det visade sig bli en härlig dag, utan bekymmer och problem. Och för en gångs skull lyckades Jultomten och alla hans vänner koppla bort julstressen för ett tag!

            

                                      

När Jultomten, Tomtemor och Tomtenissen träffades på grisen Nöffi talade de samtidigt om för honom att Rudolf var borta. Det var fortfarande en liten hemlighet i staden men de tänkte att han kunde hjälpa de att leta. De fyra hade gett sig ut på en "sökarrunda" men inte lyckats hitta Rudolf än.

Det var morgon i Julemanden. En sådan där lugn och fridfull morgon innan alla har vaknat och kommersen satt igång i staden. Det var fortfarande lite mörkt ute, solen var på väg upp men hade inte riktigt lyckats dra sig hela vägen upp än. Den stora granen på torget var tänd, precis som all annan julbelysning i staden. Det gick inte att inte få en mysig känsla i hela kroppen när man tog en promenad längs gatorna.

                                           

Jultomten och Tomtemor var alltid vakna tidigt. De hade nog aldrig sovit längre än till klockan 08.00. Men den här morgonen var annorlunda. Tomtemor var alldeles utmattad efter all matlagning igår och Jultomten var trött efter oron över Rudolf. Därför blev det så att de tog sig en sovmorgon! Klockan 10.00 vaknade de av att det knackade på dörren och både blev förvånade över att de fortfarande sov när klockan var så mycket.

                                            

Jultomten gick ner för att öppna och utanför dörren stod grisen Nöffi, helt andfådd. "God morgon, jag tror att jag har sett Rudolf!", nästan skrek han. "Jag tror att jag såg honom borta vid mataffären. Jag såg honom inte helt för det var en massa saker i vägen, men jag såg definitivt hans röda mule!", fortsatte Nöffi. Jultomten visste inte riktigt vad han skulle tro men han blev väldigt glad, slängde på sig julrocken och sprang efter Nöffi för att träffa Rudolf igen!

Vart hade Rudolf gömt sig? Och varför hade han varit borta?

Fortsättning följer imorgon..

            

                                  

När grisen Nöffi såg Tomtenissen såg han genast livrädd ut. "Men vad är det som har hänt?", frågade Tomtemor som blev chockad och nästan lite rädd för grisens reaktion.

Nöffi var rädd för Tomtenissen. Han hade ju givetvis hört alla berättelser om hur hungrig Tomtenissen var hela tiden. Och Nöffi visste nog allt att det åts julskinka runt juletider. Kanske gjorde även Tomtenissen det. Grisen började berätta sin historia om julen.

"Jag skulle inte vilja säga att jag inte tycker att tiden runt jul är mysig, för det är den verkligen!", började Nöffi. "När julgranen kommer upp och den pyntas så fint, och allt julpynt sätts upp i staden. Alla ljus är så mysiga! Min favorit är adventsljusstaken som står i allas fönster, det ser så mysigt ut", fortsatte han. "Men det jag inte tycker om är att folk äter julskinka vid jul. Innan jag flyttade till Julemanden var det flera av mina kompisar som försvann. Mamma sa att de skulle flytta men jag visste nog vad det var som pågick!", berättade Nöffi. "Jag var alltid så rädd runt jul, tills jag flyttade hit och träffade alla snälla människor. Men sedan hörde jag alla historier om Tomtenissen och hur hungrig han var, och allt kom tillbaka igen", sa Nöffi ledsamt.

                                      
 
"Men Nöffi", sa Tomtemor, "inte vill Tomtenissen äta dig! Han är ju inte farligare än en myra", forsatte hon.

De fyra pratade ut och Tomtenissen pratade för första gången med Nöffi. Han sa att han absolut inte hade någonting att vara rädd för. Det slutade med att de gav varandra en kram och märkte att de hade jättemycket gemensamt!

"Nu går vi hem så kan jag göra lite risgrynsgröt till er båda!", sa Tomtemor. Och Tomtenissen och Nöffi ropade glatt i kör!

Vet grisen någonting om Rudolf? Fortsättningen kommer imorgon..

             

                                              

Ytterligare en dag hade gått och Tomtenissen var äntligen mätt och belåten. Det var den 6 december idag och Tomtemor kunde inte låta bli att tänka på hur snabbt tiden går, det hade redan gått en fjärdedel av december i nedräkningen mot julafton. Tomtemor visste att det här verkligen var den stressigaste tiden på året, trots att hysterin i staden inte riktigt hade dragit igång än. I år hade alla i Julemanden varit duktiga och de hade varit ute i god tid för att slippa julstressen den här gången. Men Tomtemor visste att den alltid kom, på ett eller annat sätt. Det hörde liksom till julen här i Julemanden.

Tomtemor började tänka tillbaka på de föregående åren, hon hade ju bott i Julemanden ganska länge nu sedan hon flyttade hit från Kiruna. Hon kommer ihåg när hon träffade Jultomten för första gången, när hon packade ihop alla sina saker i Kiruna och gav sig av mot en ny stad full av nya äventyr. Hon var inte så gammal då, men tillräckligt gammal för att veta att det var Jultomten hon ville spendera resten av sitt liv med, eller Tomtenissen som han var då. 


                                                +   = sant!


Alla i staden hade behandlat henne så väl, alla hade varit så trevliga och hjälpsamma. Hon trivdes verkligen i den här staden. Jämfört med Kiruna var det en stor skillnad. Julemanden var en mycket mindre stad men samtidigt otroligt mycket mysigare och vänligare.

När Tomtemor började tänka på Kiruna kom hon på julbordet där, och att hon helt glömde bort att det i år var hennes tur att bidra med mat. Mat som hon inte hade tänkt ut eller handlat. Nu blev det stressigt, precis som hon hade anat!

Ska Tomtemor hinna fixa maten till julbordet? Och har Rudolf kommit hem igen?

Fortsättningen kommer imorgon!