Det var den tredje december, ännu en dag närmare julbordet i Kiruna, men fortfarande var Rudolf inte tillbaka. Jultomten undrade vart han kunde vara? Visst att han brukade försvinna ibland men inte brukar han vara borta så här länge! Mitt i allt grubblande över vart den lilla renen hade tagit vägen började Jultomten tänka tillbaka på när han träffade Rudolf för första gången. Ja, ni vet ju hur det gick till, om ni hört julsången "Rudolf med röda mulen" så klart! Jultomten kommer ihåg hur ledsen Rudolf var av att lyssna på alla tråkiga skämt hela tiden. "Haha, kolla på Rudolf mule, den lyser jättestarkt!" "Ja, man kan nog se den enda från Kiruna!", hade de sagt. Det var tjatigt, det tyckte Jultomten också. Man ska vara snälla mot varandra, speciellt vid juletider! Jultomten såg istället fördelarna med att ha en lysande mule och frågade Rudolf om han ville köra hans släde och visa vägen i julemörkret. Oj, så glad han blev! Jultomten visste inte varför han fortfarande var ledsen och tog åt sig av kommentarerna, de var säkert bara avundsjuka!

Mitt i Jultomtens nostalgiska förmiddag dök en av Tomtenissarna upp hemma hos honom! "Jag är hungrig", halvskrek han! "Det är ingen som har tid att laga mat till mig och jag når inte upp till spisen själv", fortsatte han. Jultomten, som alltid var så snäll, svarade att han tyvärr inte heller hade tid med borttappade paket och en försvunnen Rudolf, men om Tomtenissen hjälpte honom att leta skulle han se till att han fick lite mat i magen.

"Jag tyckte att jag såg Rudolf borta vid den stora granen på torget, jag såg i alla fall hans lysande och röda mule", sa Tomtenissen. "Ja men vad väntar vi på då?", svarade Jultomten. Och så begav de sig bort mot Julemandens torg.

Kommer Jultomten och Tomtenissen att hitta Rudolf? Och kommer Tomtenissen att få mat i magen?

Fortsättningen kommer imorgon..