Jultomten visste inte riktigt vad han skulle tro, men ändå sprang han bort mot mataffären med Nöffi. Skulle han äntligen få träffa Rudolf igen?! Mataffären låg en bra bit bort, lite längre bort än Jultomten kom ihåg. Det märktes att det var juletider för Jultomten blev tröttare och mer andfådd nu. Det är inte bra att dra i sig all risgrynsgröt och annat smått och gott som finns runt julen. Men samtidigt hörde det julen till, att Jultomten skulle bli lite rundare. Han kunde ju inte göra barnen besvikna när han besökte dem, och komma som en smal tomte! Då skulle de ju undra vad som hänt! Kanske skulle de tro att Tomtemor inte gav honom mat och försökte svälta ihjäl honom!

De var nästan framme vid mataffären när Jultomten gav upp löpningen. Han orkade helt enkelt inte den sista biten utan fick istället gå. När de nästan var framme tyckte jultomten att det lyste lite rött på ett visst ställe och han kände genast hur han blev alldeles glad och varm i kroppen av lycka. Nu fick han en bra känsla och tänkte att han äntligen skulle få träffa Rudolf.


När de kom fram ändrades Jultomtens känsla. Istället blev han ledsen och besviken. Det var inte Rudolf mule som Nöffi och Jultomten hade skymtat. Det var en bit av Lucias röda band. Men sedan slutade Jultomten att vara besviken, han såg att Lucia var ledsen. Hon grät nästan.

"Det är bara två dagar kvar till Lucia och då ska vi ha gå på Luciatåg genom staden, men jag hittar varken tärnorna eller stjärngossarna!", sa Lucia nedstämt. "Jag har ingen aning om vart de kan ha tagit vägen, vi skulle mötas här idag för att genrepa", fortsatte hon.

Vart hade tärnorna och stjärngossarna tagit vägen? Visste Lucia kanske vart Rudolf var någonstans?

Imorgon fortsätter äventyren i Julemanden!