Jultomten och gänget hade gett sig ut för att försöka hitta Rudolf en sista gång innan julafton. De hade redan hunnit leta på torget, vid den stora granen, vid mataffären, vid klädaffären, vid glöggståndet och vid den stora scenen där Luciatåget slutade varje år. Men ännu hade de inte sett skymten av Rudolf. När de strosade runt i jakten på den lilla renen stötte de plötsligt på Herr och Fru Pepparkaka. De var ute på en härlig tisdagspromenad, en tisdagstradition för dem!

Herr och Fru Pepparkaka var ett väldigt trevligt par! De var bara ett av alla pepparkakspar i staden, men det var någonting speciellt med just det här paret. De var alltid så glada och trevliga, snälla mot alla och hjälpsamma. Kanske var det deras förtjänst att alla blev så snälla av att äta pepparkakor? Det var dock någonting som man inte skulle prata med dem om eftersom tanken på att bli uppäten gjorde de rädda, precis som grisen Nöffi när han träffade Tomtenissen.

                                    

Jultomten hade egentligen inte velat berätta för några fler att Rudolf var borta. Han tyckte att det var så onödigt att hela staden skulle gå och oroa sig för det i onödan. Förhoppningsvis skulle ju Rudolf dyka upp lagom tills det var dags att bege sig ut på klapputdelning och julbord. Förhoppningsvis tidigare än det! Men Jultomten kände att han inte hade några andra alternativ längre, därför bestämde han sig för att berätta för Herr och Fru Pepparkaka.

"Ja, men det visste vi redan om", svarade Fru Pepparkaka. "Men vi är faktiskt inte så oroliga, vi tror att Rudolf kommer hem lagom till jul", fortsatte Herr Pepparkaka. "Han kanske bara behöver en stund för sig själv, mitt i all julstress och allt. Man ska aldrig oroa sig för någonting i onödan!", sa han.

Men vart var Rudolf? Det började bli bråttom nu. Och Jultomten var orolig.

Fortsättningen kommer imorgon...