Alla i Julemanden visste att Tomtenissen alltid var hungrig. Det var liksom en självklarhet, precis som att björnarna bajsar i skogen, att man äter ris i Kina och julbocken i Gävle brinner ner varje år. "Nyheten" hade till och med lyckats sprida sig till Kiruna och därmed även till hela, stora, tjocka julsläkten runt om i världen. Tomtenissens favoritmat var Tomtemors risgrynsgröt, efter det kom färskpotatis. Tomtenissen tyckte att det var konstigt att alla vanliga människor som firar jul bara äter risgrynsgröt på jul, i alla fall de flesta.

Men oavsett hur hungrig Tomtenissen var så var Rudolf fortfarande borta, en nyhet som nu inte bara hade nått Jultomten och Tomtenissen utan även Tomtemor. Jultomten hade valt att inte berätta det för hela byn, just för att han inte ville att alla skulle bli oroliga och hetsa upp sig i onödan. Samtidigt tänkte han att det kanske skulle vara bra för staden att veta om det, så att alla kunde leta. Men Jultomten bestämde sig för att vänta några dagar till.


De tre begav sig ut för att leta efter Rudolf och då stöter de plötsligt på den lilla grisen i staden, Nöffi. "Nej men hej Jultomten och Tomtemor!", utbrast grisen som verkligen älskade tomtefamiljen. Sedan fick han syn på Tomtenissen och det gristrynet byttes snabbt mot en livrädd blick.

Varför var Nöffi så rädd? Vet han någonting om Rudolf?

Fortsättning följer imorgon..