Det var den 24 december, julafton, och Jultomten var på jakt efter Rudolf. Det var tidigt på morgonen, klockan 04.00. Han hade gett sig ut på jakt tidigt för att hinna med allting han skulle göra idag. Tomtenissan hade sagt att hon sett Rudolf i skogen vid tågstationen i staden, så han gav sig dit för att se om det verkligen var Rudolf hon hade sett.

När han kom fram till skogen tyckte han faktiskt att han såg någonting rött som lyste långt inne i skogen. Han kände att han blev gladare och varmare i kroppen av lycka, samtidigt som han inte vågade hoppas för mycket. Han började gå in i skogen, mot det röda lyset. Han började närma sig, skulle det vara Rudolf?

Ja! Det var det! Rudolf var funnen! Jultomten var överlycklig och mungiporna började uppe vid öronen, så glad var han. "Rudolf, vad glad jag är över att se dig!", utbrast han. "Vad gör du här och varför har du varit borta så länge?", frågade Jultomten. "Ähm", sa Rudolf och såg ut att skämmas. "Jo, det var så här", fortsatte han. "Jag brukar ju gå i sömnen, och en natt vaknade jag mitt ute i skogen och jag hade ingen aning om vart jag var", sa han. "Jag har försökt hitta tillbaka till det stora torget, jag har försökt ropa efter hjälp men jag har inte lyckats", berättade han.



Jultomten var överlycklig, Rudolf var överlycklig och alla i Julemanden var överlyckliga. Julen var räddad! Men nu hade de bråttom! Släden var packad och alla renar stod och väntade redan. De skyndade sig tillbaka och gav sig ut på julklappsutdelning. Och tro det eller ej, men de hann med alla julklappar innan familjerna vaknade runt om i världen!

Rudolf var tillbaka och det betydde även att hela Julemanden kom iväg på julbord i Kiruna. Och oj vad trevligt de hade! Och de hade många berättelser att berätta efter ett händelsefyllt december. Och julbordet innehöll ingen julskinka, lussebullar eller pepparkakor, för invånarnas skull!

God Jul på er alla, från hela Julemanden!