Ja, Snögubben var en väldigt förvirrad varelse. Han tappade ofta bort saker, som sin morotsnäsa till exempel och tydligen även sina kolbitar till munnen. Han har även en röd och en blå knapp på magen, de var en gång i tiden i samma färg, gröna. Men de hade han tappat bort och ersatt för länge sen, tappat bort ersättarna och ersatt de med. Som ni märker kunde han vara väldigt invecklad! Han glömde även bort saker väldigt ofta, som möten han skulle på och annan information.

Lussebullens russin hde kommit till rätta, vilket var bra, men Snögubben hade fortfarande två kolbitar till munnen som fattades. Det visade sig senare på kvällen att de låg i hans säng. De hade tydligen ramlat av när han hade somnat och sedan hade han helt enkelt inte märkt det på morgonen, förrän han hittade Lussebullens russin och antog att det var hans kolbitar.

Men Snögubben hade en hemlighet som han behöll för sig själv. Han ville inte dela med sig av den till någon i staden, inte ens hans närmaste vänner. Han tyckte att det var lite pinsamt. Snögubben var nämligen otroligt rädd, för att smälta bort. Trots att han bodde i en stad där det var vinter året om var han rädd att solens strålar en dag skulle kika fram lite för mycket och smälta honom.

Snögubben visste att det inte skulle bli för varmt i staden, han visste att han inte skulle smälta. Men det var ändå någonting innerst inne som fortfarande gjorde honom rädd. Han tänkte att det kunde vara bra att prata med någon om det, Tomtemor kanske, för att försöka bli av med sin rädsla och noja. Men han skämdes helt enkelt för mycket! När Snögubben gick runt på stan i sina egna tankar så stötte han helt plötsligt på Julbocken. Han såg livrädd ut!

Varför var Julbocken livrädd? Vet han kanske vart Rudolf är eller är han rädd på grund av att han är borta?

Fortsättningen kommer imorgon...